Finlands valforskningsportal
FI | SV | EN
Startsida » Nationell valforskning

Nationell valforskning

Med nationell valforskning (National Election Studies) avses olika länders etablerade forskningsverksamhet, som regelbundet utreder valrörelser samt medborgarnas röstningsbeteende, politiska deltagande och politiska åsikter.

Nationella undersökningar baserar sig för det mesta på nationellt representativt enkätmaterial av valens väljarkårer, där uppgifter samlas in i närheten av ett parlamentsval. Forskningstraditionen har sina tidigaste rötter i USA och forskare vid Michigan universitetet började redan från och med slutet av 1940-talet samla in s.k. panelmaterial i samband med allmänna val. Datamaterialet samlades in genom strukturerade besöksintervjuer av slumpmässigt valda personer och de intervjuade deltog i undersökningen både före och efter valen. Forskningstraditionen som baserar sig på den här modellen blev allmän framförallt i Västeuropa och i synnerhet i Norden redan på 1950-talet1.

I Finland var professor Pertti Pesonen († 29.1.2005) banbrytare inom det här området och han genomförde aktivt valundersökningar baserade på regionalt och nationellt panelmaterial redan från och med början av 1950-talet2. Efter undersökningen Valtuutus Kansalta verkade han som drivkraft för utredningen Protestivaalit – nuorisovaalit3, vilken hade sin utgångspunkt i riksdagsvalen 1966, 1970 och 1972. Mycket av Pesonens förtjänst var också att vårt lands fyra största partier började tillsammans i inledningen av 1970-talet årligen finansiera aktuellt partimaterial, vars insamling fortsatt ända fram till 2000-talet. Materialet finns sparat i Finlands samhällsvetenskapliga dataarkiv. Materialet, vilket insamlades av Finska Gallup, rapporterades knappt som egentliga undersökningar på 1970-, 1980- och 1990-talen, fastän de under valåren innehöll information om valen och röstningsbeteende4.

Efter att Pesonen pensionerats i början av 1990-talet planerade och genomförde han tillsammans med sina kolleger en omfattande nationell valundersökning om riksdagsvalet 19915 och därtill deltog han som författare i 2003 års riksdagsvalsundersökning6.

Den nationella valundersökningen 20077 genomfördes till sin struktur och infallsvinkel på samma sätt som 2003 års undersökning. Av kostnadsskäl baserade sig båda undersökningarna på tvärsnittsmaterial, vilket insamlades före valen, och inte på s.k. panelmaterial. Materialet från respektive valår innehöll en internationell jämförbar frågemodul (Comparative Study of Electoral Systems), förutom ett frågeformulär för besöksintervjuer även ett s.k. drop off-formulär samt ett urval där den svenskspråkiga befolkningen var överrepresenterad. Först efter 2007 års valundersökning kan vi egentligen prata om en etablerad nationell valforskning i Finland. Riksdagsvalsundersökningen 2011 genomförs till sin struktur på samma sätt, men den kommer inte att innehålla ett överrepresentativt urval av svenskspråkiga.

1 Grönlund, Kimmo (2006): Vaalitutkimushankkeiden toteutus Pohjoismaissa

2 Pesonen, Pertti (1958): Valitsijamiesvaalien ylioppilasäänestäjät. Helsingin yliopiston, Teknillisen korkeakoulun ja Kauppakorkeakoulun äänioikeutettujen ylioppilaiden poliittiset kannanotot joulukuussa 1955 ja äänestyskäyttäytyminen 16.-17.1.1956. Paneelihaastattelututkimus. Helsinki: Tammi; Pesonen, Pertti (1965): Valtuutus kansalta. Tutkimus Tampereen vaalioikeutetuista, vaalikampanjasta ja äänestyskäyttäytymisestä. Porvoo: WSOY.

3 Pesonen, Pertti (toim. 1972): Protestivaalit, nuorisovaalit: tutkielmia kansanedustajien vaaleista 1966, 1970 ja 1972. Helsinki: Ylioppilastuki.

4 Sänkiaho, Risto (toim. 1983): Kun kansa valitsi Koiviston. Tampere: Lehtimiehet.

5 Pesonen, Pertti, Risto Sänkiaho ja Sami Borg (1993): Vaalikansan äänivalta. Tutkimus eduskuntavaaleista ja valitsijakunnasta Suomen poliittisessa järjestelmässä. Porvoo – Helsinki: WSOY.

6 Paloheimo, Heikki (toim. 2005): Vaalit ja demokratia Suomessa. Porvoo - Helsinki: WSOY.

7 Borg, Sami ja Heikki Paloheimo (toim. 2009): Vaalit yleisödemokratiassa. Eduskuntavaalitutkimus 2007. Tampere: Tampere University Press.

Tilläggsuppgifter:


Finlands samhällsvetenskapliga dataarkiv & Finlands valforskningskonsortiumUppdaterad 2011-02-22