2025:2 Välfärdsområdesvalet i Finland 20222 | Ladda ned PDF

Inledning

I januari 2022 hölls Finlands första välfärdsområdesval i landets historia. Genom en reform som varit under planering under lång tid skapades en ny administrativ nivå mellan kommunerna och centralförvaltningen. Som en följd av detta behövde ledamöter utses till sammanlagt 21 områdesfullmäktige i det nya valet. I framtiden kommer regionvalet att hållas samtidigt som kommunalvalet. Det innebär att nästa välfärdsområdesval äger rum år 2025, vilket gör att den första mandatperioden för områdesfullmäktige blir förkortad till tre år i stället för fyra. De nyvalda områdesfullmäktige har dock omedelbart stora och långsiktiga frågor att fatta beslut om, såsom välfärdsområdenas budget och omfattningen av deras uppgifter. Därmed sätter de ramarna för framtida områdesfullmäktiges verksamhet och påverkar i hög grad invånarna i välfärdsområdena.

Denna rapport ger en översikt av valresultatet och valdeltagandet i det första välfärdsområdesvalet samt presenterar information om finländarnas åsikter kring valet och välfärdsområdena. Dessutom analyseras i vilken utsträckning väljarnas åsikter överensstämde med kandidaternas.

Rapporten baseras huvudsakligen på en valundersökning genomförd av Finlands nationella valforskningskonsortium (FNES) (n=1 144) medfinansiering från Justitieministeriet. Datainsamlingen sköttes av Taloustutkimus mellan den 24 januari 2022 och den 7 mars 2023. Först gjordes ett slumpmässigt urval på 5 500 röstberättigade i åldern 18–80 år, som sedan via brev bjöds in att delta i undersökningen. De kunde besvara enkäten antingen digitalt eller genom att fylla i en pappersenkät. Svarsfrekvensen var 20,8 procent. Insamlade data har viktats efter ålder, kön, utbildning, valkrets, modersmål, partisympatier och valdeltagande för att bättre återspegla den röstberättigade befolkningen. Uppgifter om kandidaternas åsikter har hämtats från Rundradions valkompass för välfärdsområdesvalet. Dessa frågor ingick delvis också i undersökningen riktad till väljarna.

Valdeltagande och valresultat

Valet arrangerades i totalt 21 välfärdsområden men omfattade inte Helsingfors och Åland. Valdeltagandet i valet landade på 47,5 procent, vilket är högre än i europaparlamentsvalet 2019 (42,7 %), men lägre än i kommunalvalet 2021 (55,1 %). Valdeltagandet var särskilt högt i välfärdsområdena Österbotten, Södra Österbotten och Mellersta Österbotten, där det översteg femtio procent. Det lägsta valdeltagandet uppvisade Norra Karelen och Vanda och Kervo. Det senare fallet var det enda välfärdsområdet där valdeltagandet var under fyrtio procent (Se Figur 1).

Figur 1. Valdeltagande i områdesvalet 2022 enligt välfärdsområde

Enligt data från Statistikcentralen (www.stat.fi) varierade valdeltagandet i välfärdsområdesvalet avsevärt utifrån de röstandes ålder, utbildning och inkomstnivå. De som tjänade mer och hade högre utbildning röstade avsevärt mer aktivt än de med lägre inkomster och kortare utbildning. När det gäller ålder framträdde en välbekant omvänd U-formad kurva (Wass & Helimäki 2023), där valdeltagandet ökade med åldern fram till 60 års ålder, varefter det började minska efter 80 års ålder. Liksom i andra val deltog de 18-åriga förstagångsväljarna relativt aktivt i valet, varefter valdeltagandet sjönk betydligt och återigen nådde upp till samma nivå först bland de över 30-åriga väljarna. Detta fenomen beror troligen på att unga nyblivna väljare fortfarande bor hemma hos sina föräldrar ofta uppmuntras av föräldrarna att rösta eller följer deras exempel (Bhatti & Hansen 2012). I samband med detta har förslag framförts om att sänka rösträttsåldern till 16 år (Eichhorn & Bergh 2021) för att unga ska få möjlighet att skaffa sig erfarenhet av att rösta när de fortfarande bor i sitt barndomshem. Denna erfarenhet skulle kunna stödja deras vilja att rösta även i senare åldrar.

Som vanligt röstade kvinnor något mer aktivt än män (Helimäki & Wass 2024). I välfärdsområdesvalet var både antalet kvinnliga kandidater fler och fler kvinnor valdes in än i tidigare val (statistikcentralen). Detta speglar valets fokus på social- och hälsovårdstjänster, där kvinnor traditionellt har haft ett starkt politiskt engagemang (Sánchez-Vítores 2019).

Det låga valdeltagandet i välfärdsområdesvalet berodde troligen åtminstone delvis på att valen genomfördes vid en ogynnsam tidpunkt kring årsskiftet. Detta innebar att till exempel fastställandet av nominerade kandidater sammanföll med julhelgen, och den allmänna kampanjtiden blev relativt kort på grund av semesterperioden.

Det är också tydligt att välfärdsområdesvalet, precis som kommunalvalet, betraktas som ett sekundärt, så kallat andra rangens sval (Schaktel & Jeffery 2013), i jämförelse med riksdagsvalet. Detta bekräftas av resultaten från den enkätundersökning som genomfördes i samband med valet. Medan nästan hälften (46 %) av de röstande i riksdagsvalet 2019 enligt riksdagsvalundersökningen följde valkampanjen via tidningar och lite mer än en tredjedel (35 %) via valkompasser, var de motsvarande andelarna för välfärdsområdesvalet betydligt lägre (30 % respektive 19 %). Fler än tre av fyra (77 %) ansåg att det fanns rejält eller åtminstone i någon mån tillräckligt med tillgänglig information om välfärdsområdesvalet. Trots att information om välfärdsområdesvalet fanns tillgänglig, var andelen som följde med valet via medier låg. Detta tyder på att områdesvalet, ur väljarnas perspektiv, har mindre betydelse än riksdagsvalet.

I områdesvalen används samma proportionella valsystem med flermansvalkretsar och öppna listor som i kommunal- och riksdagsval. Partiernas mandattal baseras på andelen röster de får i valkretsen, och kandidaternas placering på partiets lista bestäms av mängden personliga röster. Totalt valdes 1 379 fullmäktigeledamöter i välfärdsområdesvalet, 59–79 ledamöter per välfärdsområde (Se Tabell 1).

Tabell 1. Antal fullmäktigeledamöter i välfärdsområdena

Hyvinvointialue Välfärdsområde	Valtuutettujen lukumäärä Antalet fullmäktigeledamöter
Länsi-Uusimaa | Västra Nyland	79
Pirkanmaa | Birkaland
Pohjois-Pohjanmaa | Norra Österbotten
Varsinais-Suomi | Egentliga Finland
Keski-Suomi | Mellersta Finland	69
Keski-Uusimaa | Mellersta Nyland
Pohjois-Savo | Norra Savolax
Päijät-Häme | Päijänne-Tavastland
Satakunta
Vantaa-Kerava | Vanda och Kervo
Etelä-Karjala| Södra Karelen	59
Etelä-Pohjanmaa | Södra Österbotten
Etelä-Savo | Södra Savolax
Itä-Uusimaa | Östra Nyland
Kainuu | Kajanaland
Kanta-Häme | Egentliga Tavastland
Keski-Pohjanmaa | Mellersta Österbotten
Kymenlaakso | Kymmenedalen
Lappi | Lappland
Pohjanmaa | Österbotten
Pohjois-Karjala | Norra Karelen

Eftersom välfärdsområdesvalet var det första av sitt slag kan resultatet inte direkt jämföras med tidigare motsvarande valresultat. Genom att ta bort rösterna från Helsingfors och Åland från resultatet för riksdagsvalet 2019 och kommunalvalet 2021 går det dock att jämföra välfärdsområdesvalets resultat med resultaten i dessa val (Se Figur 2). Jämförelsen visar att de största förlorarna i områdesvalen var Sannfinländarna och De Gröna. Sannfinländarna andel av rösterna minskade från 17 procent i riksdagsvalet till 11 procent i välfärdsområdesvalet, och De Grönas understöd minskade från 10 procent i riksdagsvalet till strax över 7 procent i välfärdsområdesvalet. På motsvarande sätt ökade Samlingspartiets och Centerns samt, i viss mån, även Socialdemokraternas, röstandel jämfört med riksdagsvalet 2019. För Samlingspartiet var ökningen störst med fem procentenheter och för Centern var ökningen fyra procentenheter. Övriga partiers stöd förblev på ungefär samma nivå som i riksdagsvalet och rörde sig inte märkbart åt något håll.

Figur 2. Jämförbart stöd för partierna i områdesvalet 2022, kommunalvalet 2021 och riksdagsvaler 2019

Valresultatet kan förklaras med att social- och hälsovårdstjänster är ett ämnesområde som är starkt förknippat med den så kallade vänster–höger-dimensionen. Detta innebär att partier som profilerar sig starkt i sociokulturella frågor, som Sannfinländarna och De Gröna, inte lyckades få sina anhängare att engagera sig i dessa val. Till exempel är de Grönas väljare generellt unga, och social- och hälsovårdsfrågor hör inte till de områden som främjar valdeltagande i denna åldersgrupp. Sannfinländarnas väljare har visat sig delta mer aktivt i riksdagsval än i lokala val, troligen just för att dessa väljare i nationella val kan ta ställning i frågor som är betydelsefulla för dem, såsom invandring (Ylisalo 2024).

Mätt i antalet platser i välfärdsområdesfullmäktige fick Centern knappt flest mandat, före Samlingspartiet och Socialdemokraterna, trots att partiet endast fick tredje flest röster (Figur 3). Detta kan förklaras av en viss överrepresentation av glest befolkade välfärdsområden i mandatfördelningen. Överlag uppfylldes dock proportionaliteten relativt väl i områdesvalet. Med andra ord var den förutspådda obalansen mellan Centerns röstetal och mandatfördelning inte riktigt lika markant som i kommunalvalen. För de övriga partierna motsvarade andelen mandat i stort sett deras andel av rösterna.

Figur 3. Partiernas mandat och andelar i områdesvalet 2022

Centerns högsta stöd var som vanligt koncentrerat till de glesare befolkade områdena i norra och östra Finland (Figur 4). Samlingspartiet och Socialdemokraterna lyckades däremot bättre i södra Finland, utanför Centerns traditionellt starka fästen. Sannfinländarnas stöd var relativt jämnt fördelat över hela landets välfärdsområden, medan Svenska folkpartiets stöd var koncentrerat till de svenskspråkiga kustregionerna. Vänsterförbundets väljarstöd uppvisade en tudelning, med starka fästen dels i södra Finlands städer, dels på gamla bruksorter i Lappland och Kajanaland.

Figur 4. Partiernas väljarstöd per välfärdsområde i områdesvalet 2022

Väljarnas syn på områdesvalet och välfärdsområdena

I en enkätundersökning genomförd i samband med områdesvalet kartlades väljarnas uppfattningar om bland annat valets nödvändighet, välfärdsområdesfullmäktiges beslutsförmåga, koncentrationen av politiska förtroendeuppdrag samt synen på hur säkert det var att genomföra valet under coronapandemin.

Inställning till valets nödvändighet

I områdesvalet kandiderade och valdes ett rekordstort antal personer som arbetar inom social- och hälsovårdssektorn, vilket innebär att välfärdsområdesfullmäktigen har en hög grad av expertis just inom detta område. Efter valet var mer än hälften av väljarna åtminstone delvis av åsikten att välfärdsområdesfullmäktige borde ha sammansatts av social- och hälsovårdsexperter i stället för att utses genom val (Figur 5). Här kan dock en skillnad mellan högre och lägre utbildade väljare urskiljas. Medan hälften (51 %) av de högskoleutbildade höll med om påståendet, var motsvarande andel bland dem med enbart grundskoleutbildning två tredjedelar (64 %). De med lägre utbildning föredrog alltså i högre grad experter framför folkvalda beslutsfattare (Bilagetabell 2). En möjlig förklaring till detta är det finländska politiska systemets komplexitet och finländarnas tendens att generellt ha större förtroende för expertstyre, det vill säga teknokrati, än för politiker (Rapeli 2016).

Figur 5. Väljarnas syn på områdesvalets nödvändighet, områdesfullmäktiges beslutsfattandekultur och vårdreformens påverkan på den finländska demokratin

Längtan efter teknokrati hänger samman med idén om ett samhälle där beslutsfattandet baseras på rationella grunder snarare än på värderingar och ideologier (Caramani 2017). Debatterandet och motsättningarna som hör till politiken uppfattas ofta av medborgarna som onödigt bråk, vilket också framkommer i valundersökningen om välfärdsområdesvalet. Mer än tre av fyra respondenter önskade att ledamöterna i välfärdsområdesfullmäktige skulle sträva efter enighet och undvika politiska konflikter, vilket speglar den konsensusinriktade politiska kulturen i Finland (von Schoultz & Strandberg 2024).

Nästan tre av fyra respondenter ansåg också att välfärdsområdena gör den finländska demokratin mer komplex. Svaren speglar därmed en övergångsfas, där många fortfarande intar en avvaktande hållning till reformens konsekvenser – både för organiseringen av social- och hälsovårdstjänster och för den finländska demokratin, som genom reformen har fått en helt ny administrativ nivå.

En intressant iakttagelse är att höginkomsttagare i betydligt högre grad än låginkomsttagare ansåg att välfärdsområdesreformen gör den finländska demokratin mer komplex. Bland dem som tjänar över 80 000 euro per år höll fyra av fem (83 %) med om detta, medan motsvarande andel bland dem med en årsinkomst under 20 000 euro var tre av fem (60 %) (Bilagetabell 1). Liknande resultat framkom även vid en jämförelse utifrån utbildningsnivå – högre utbildade var oftare än lägre utbildade av uppfattningen att områdesvalet bidrar till att göra det finländska demokratiska systemet mer komplicerat.

Resultatet är något överraskande med tanke på att höginkomsttagare, som oftare än låginkomsttagare också har en högre utbildning, borde ha bättre förutsättningar att förstå det politiska systemets funktion, även om det blir mer komplext. Samtidigt var högutbildade, jämfört med dem med endast grund- eller gymnasieutbildning, i högre grad av uppfattningen att välfärdsområdena förbättrar kvaliteten i Finlands social- och hälsovårdssystem (Bilagetabell 4).

Välfärdsområdesfullmäktiges beslutsförmåga

Nio av tio respondenter instämde helt eller delvis i att välfärdsområdena kommer att påverka vanliga människors vardag (Figur 6). Samtidigt ansåg mer än hälften av respondenterna åtminstone till viss del att välfärdsområdenas och deras fullmäktiges beslutsförmåga försvagas av att de saknar beskattningsrätt och därmed inte kan öka sina egna intäkter. Å andra sidan var en betydande andel av respondenterna av motsatt uppfattning, det vill säga att de trodde på ett självständigt beslutsfattande inom ramen för en på förhand fastställd budget.

Figur 6. Väljarnas syn på hur mycket områdesfullmäktiges beslut kan påverka och omfattningen av dess beslutanderätt

Koncentrationen av förtroendeuppdrag

I samband med områdesvalet fördes även en diskussion om koncentrationen av politiska förtroendeuppdrag, det vill säga att makten samlas hos samma personer. Medan de flesta riksdagsledamöter traditionellt också har haft uppdrag som kommunfullmäktigeledamöter gjorde områdesvalet det möjligt att inneha förtroendeuppdrag på nationell, regional och kommunal nivå samtidigt. Bland medborgarna fanns dock ett tydligt motstånd mot att inneha flera förtroendeuppdrag samtidigt: två av tre ansåg att sittande riksdagsledamöter borde ha varit förhindrade att kandidera i områdesvalet. Bland högskoleutbildade var denna åsikt något mindre vanlig (56 %) (Bilagetabell 5).

Ett hälsosäkert genomförande av valet

Områdesvalet hölls medan COVID-19-pandemin fortfarande pågick, och en av de centrala frågorna blev hur valet skulle genomföras på ett hälsosäkert sätt. Enligt valundersökningen lyckades man med detta på ett tillfredsställande sätt. Mer än nio av tio ansåg att valmyndigheterna lyckades arrangera valet på ett säkert sätt i enlighet med coronariktlinjerna, och relativt få (17 %) stödde en framskjutning av valet (Figur 7). Lite över hälften av respondenterna (55 %) stödde dock tanken att det borde ha funnits möjlighet att rösta via post. En större andel män än kvinnor delade denna uppfattning (Bilagetabell 7).

Figur 7. Väljarnas syn på valets hälsosäkra genomförande, behovet av att skjuta upp valet och meningsfullheten med poströstning

Jämförelse av väljarnas och kandidaternas åsikter

I valundersökningen ingick några påståenden från Rundradions valkompass, vilket möjliggör en jämförelse mellan väljarnas och kandidaternas åsikter. Bland dessa ingick påståenden om välfärdsområdenas rätt att uppbära skatt, att göra avkall på tjänster i den egna kommunen till förmån för välfärdsområdet och om arbetskraftsinvandringens roll inom välfärdsområdet.

Frågan om välfärdsområdenas skattebehörighet – som avgörs på riksdagsnivå – delade tydligt både partiernas anhängare och deras kandidater (Figur 8). Bland de väljare som svarade på enkätundersökningen stödde en tredjedel (31 %) att skattebehörighet skulle ges till välfärdsområdena. Starkast stöd för skattebehörigheten gavs av Vänsterförbundets och De grönas väljare och kandidater. Mest emot var väljare och kandidater från Sannfinländarna, Samlingspartiet, Rörelse Nu, Centern och Kristdemokraterna. Förhållningssättet till välfärdsområdenas skattebehörighet är därmed starkt kopplat till vänster–höger-dimensionen.

Figur 8. Kandidaternas och väljarnas inställning till välfärdsområdenas skattebehörighet

Den andra påståendet som undersöktes handlade om i vilken utsträckning väljare och kandidater skulle vara villiga att göra avkall på tjänster i sin hemkommun om det gynnade hela välfärdsområdet (Figur 9). Väljarna var något mer tveksamma till detta än kandidaterna, men det bör noteras att kandidaterna kan ha haft ett behov av att betona hela välfärdsområdet som helhet eftersom de efter att ha blivit valda skulle vara representanter för alla invånare i välfärdsområdet och eftersom målet med hela välfärdsreformen var att förbättra social- och hälsovårdstjänster genom att koncentrera dem till större enheter. Kandidaterna var också i genomsnitt mer välbemedlade än väljarna och var oftare verksamma inom arbetslivet, vilket också kan ha påverkat deras vilja att göra avkall på sin hemkommuns tjänster. När det gäller partierna var det särskilt väljare från de gröna som var mer villiga än väljare från andra partier att göra avkall på tjänster i sin hemkommun till förmån för välfärdsområdet. Väljare från Sfp, centern och Sannfinländarna var däremot de minst villiga att göra detta.

Figur 9. Kandidaternas och väljarnas inställning till välfärdsområdenas tjänster

Avslutningsvis undersöks väljarnas och kandidaternas inställning till arbetsrelaterad migration (Figur 10). Den främsta observationen är att Sannfinländarna – både partiets väljare och kandidater – har en negativ inställning till att välfärdsområden skulle rekrytera arbetskraft från länder utanför EU. När det gäller Samlingspartiet, Kristdemokraterna, De gröna och Centern var kandidaterna klart mer positiva än partiets väljare till att främja arbetsrelaterad migration. Däremot var mönstret det motsatta för Vänsterförbundet, där partiets väljare var mer positiva till påståendet än partiets kandidater.

Figur 10. Kandidaternas och väljarnas inställning till arbetskraftsinvandring

Jämförelsen mellan väljarnas och kandidaternas åsikter visar att partiernas väljare i huvudsak var av samma åsikt som de kandidater de röstade på. Detta kan tolkas som att de som röstade i välfärdsområdesvalet i genomsnitt lyckades välja ett parti vars kandidater delade deras värderingar och attityder.

Sammanfattning

Den största delen av de väljare som deltog i valundersökningen som analyseras i denna rapport ansåg att besluten som fattas i välfärdsområdesfullmäktige påverkar deras eget liv. Detta tyder på att väljarna är väl medvetna om välfärdsområdenas centrala roll, trots att valdeltagandet i valet var ganska lågt.

Valdeltagandet i områdesvalet var högre än i det föregående Europaparlamentsvalet, men lägre än i kommunalvalet. Även om det inte går att dra långtgående slutsatser baserat på det första områdesvalet i Finlands historia, kommer valdeltagandet i framtida områdesval troligtvis att ligga på samma nivå som i kommunalvalet, eftersom dessa val framöver kommer att hållas samtidigt.

I välfärdsområdesvalet 2022 ställde ett stort antal yrkesverksamma inom social- och hälsovårdssektorn upp som kandidater och blev invalda. Detta är knappast en överraskning, eftersom valet gick ut på att välja beslutsfattare för välfärdsområdena, vars ansvarsområde är tydligt avgränsat till organiseringen av social- och hälsovårdstjänster samt räddningstjänster. Valundersökningen visade att invånarna i välfärdsområdena även önskade att beslutsfattarna skulle vara just experter inom området.

Under områdesvalet fördes en kritisk diskussion om koncentrationen av politiska förtroendeuppdrag eftersom den nya administrativa nivån innebär att politiska representanter nu kan sitta samtidigt i riksdagen, områdesfullmäktige och kommunfullmäktige. Detta väcker många frågor, inte bara om representanternas tidsanvändning utan också om deras roll som både representanter för hela folket och företrädare för invånarna i välfärdsområdena eller kommunerna. Enligt valundersökningen var majoriteten av väljarna i områdesvalet negativt inställda till att ha flera förtroendeuppdrag samtidigt. Två av tre ville helt förhindra att sittande riksdagsledamöter kandiderar i områdesval.

Välfärdsområdesvalet 2022 hölls under COVID-19-pandemin. Trots detta var en klar majoritet av respondenterna av åsikten att valet var hälsosäkert, det vill säga att valmyndigheterna lyckades arrangera valet i enlighet med coronariktlinjerna. Trots detta stödde över hälften av respondenterna införandet av poströstning för alla väljare.

Partierna, både väljarna och kandidaterna, var av olika åsikt om välfärdsområdenas skattebehörighet, om att göra avkall på tjänster i den egna kommunen till förmån för välfärdsområdet och om att aktivt främja arbetskraftsinvandring inom välfärdsområdet. Medan vänsterpartierna generellt stödde välfärdsområdenas skattebehörighet, motsatte sig partier som är mer mitten-högerorienterade detta. Särskilt Sannfinländarnas starkt negativa inställning till arbetskraftsinvandring skiljde sig som väntat från inställningen bland övriga partiers väljare och kandidater. Jämförelsen mellan väljarnas och kandidaternas åsikter visade att väljarna generellt sett var av samma åsikt som kandidaterna från det parti de röstade på. Detta kan tolkas som att de som röstade i välfärdsområdesvalet i genomsnitt lyckades välja ett parti vars kandidater delade deras värderingar och attityder.

Julius Lehtinen, Helsingfors universitet (julius.lehtinen@helsinki.fi)

Josefina Sipinen, Tammerfors universitet (josefina.sipinen@tuni.fi)

---

Källförteckning

Bhatti, Y., & Hansen, K. M. (2012). Leaving the nest and the social act of voting: Turnout among first-time voters. Journal of Elections, Public Opinion & Parties, 22(4), 380-406.

Caramani, D. (2017). Will vs. reason: The populist and technocratic forms of political representation and their critique to party government. American Political Science Review, 111(1), 54-67.

Jan Eichhorn, Johannes Bergh, Lowering the Voting Age to 16 in Practice: Processes and Outcomes Compared, Parliamentary Affairs, Volume 74, Issue 3, July 2021, Pages 507–521, https://doi.org/10.1093/pa/gsab019

Helimäki, Theodora & Wass, Hanna (2024). Foiled at Every Turn? Understanding Turnout in Finland. In von Schoultz & Strandberg (eds). Political Behaviour in Contemporary Finland. Routledge.

Rapeli, L. (2016). Public support for expert decision-making: Evidence from Finland. Politics, 36(2), 142-152.

Sánchez-Vítores, Irene (2019). Different Governments, Different Interests: The Gender Gap in Political Interest, Social Politics: International Studies in Gender, State & Society, Volume 26, Issue 3, Pages 348–369, https://doi.org/10.1093/sp/jxy038

Schakel, A. H., & Jeffery, C. (2013). Are regional elections really ‘second-order’ elections?. Regional studies, 47(3), 323-341.

Wass, Hanna & Helimäki, Theodora (2023). Ääntä äänestämisestä [En röst om att rösta], Vaalivälähdykset 2023:3. Suomen kansallinen vaalitutkimus­konsortio (FNES), https://www.vaalitutkimus.fi/aanta-aanemistesta/

Ylisalo, Juha (2024). Asiakysymysäänestäminen. I Kestilä-Kekkonen, Rapeli & Söderlund (red). Pääministerivaalit polarisaation aikakaudella. Eduskuntavaalitutkimus 2023. Justitieministeriet.

Bilagetabeller

Bilagetabell 1.
Välfärdsområdena gör den finländska demokratin ännu mer komplicerad

Kotitalouden vuosittaiset bruttotulot | Hushållets årliga bruttoinkomst (€)	Täysin samaa mieltä | Helt av samma åsikt (%)	Jokseenkin samaa mieltä | Delvis av samma åsikt (%)	Jokseenkin eri mieltä | Delvis av annan åsikt (%)	Täysin eri mieltä | Helt av annan åsikt (%)	(n)
Kaikki | Alla	33	39	24	5	902
<20 000	26	35	35	5	209
20 000–40 000	29	40	23	8	196
40 000–60 000	32	41	21	7	152
60 000–80 000	38	38	22	2	97
>80 000	34	49	14	3	123

Bilagetabell 2.
Välfärdsfullmäktige borde ha besatts av experter inom social- och hälsovården, inte utses i val

Vastaajan koulutus | Utbildningsnivå	Täysin samaa mieltä | Helt av samma åsikt (%)	Jokseenkin samaa mieltä | Delvis av samma åsikt (%)	Jokseenkin eri mieltä | Delvis av annan åsikt (%)	Täysin eri mieltä | Helt av annan åsikt (%)	(n)
Kaikki | Alla	16	38	29	16	926
Perusaste | Grundnivå	22	41	21	15	204
Keskiaste | Mellannivå	13	40	31	16	417
Opistoaste | Institutsnivå	15	35	31	19	92
Korkeakoulututkinto | Högskoleexamen	18	34	32	16	205

Bilagetabell 3.
Välfärdsfullmäktige har liten självständig beslutanderätt, eftersom de bara har en förutbestämd budget

Vastaajan koulutus | Utbildningsnivå	Täysin samaa mieltä | Helt av samma åsikt (%)	Jokseenkin samaa mieltä | Delvis av samma åsikt (%)	Jokseenkin eri mieltä | Delvis av annan åsikt (%)	Täysin eri mieltä | Helt av annan åsikt (%)	(n)
Kaikki | Alla	13	44	35	8	906
Perusaste | Grundnivå	21	49	23	7	224
Keskiaste | Mellannivå	12	46	34	8	388
Opistoaste | Institutsnivå	11	49	33	7	88
Korkeakoulututkinto | Högskoleexamen	6	32	51	11	197

Bilagetabell 4.
Välfärdsområden förbättrar kvaliteten på det finländska social- och hälsovårdssystemet

Vastaajan koulutus | Utbildningsnivå	Täysin samaa mieltä | Helt av samma åsikt (%)	Jokseenkin samaa mieltä | Delvis av samma åsikt (%)	Jokseenkin eri mieltä | Delvis av annan åsikt (%)	Täysin eri mieltä | Helt av annan åsikt (%)	(n)
Kaikki | Alla	6	35	39	20	794
Perusaste | Grundnivå	4	30	41	25	201
Keskiaste | Mellannivå	6	33	39	22	354
Opistoaste | Institutsnivå	6	44	39	11	78
Korkeakoulututkinto | Högskoleexamen	7	42	38	13	154

Bilagetabell 5.
Riksdagsledamöter borde inte ha haft rätt att kandidera i välfärdsområdesvalet

Vastaajan koulutus | Utbildningsnivå	Täysin samaa mieltä | Helt av samma åsikt (%)	Jokseenkin samaa mieltä | Delvis av samma åsikt (%)	Jokseenkin eri mieltä | Delvis av annan åsikt (%)	Täysin eri mieltä | Helt av annan åsikt (%)	(n)
Kaikki | Alla	32	36	20	12	935
Perusaste | Grundnivå	32	38	17	13	225
Keskiaste | Mellannivå	35	36	16	13	405
Opistoaste | Institutsnivå	34	41	18	7	92
Korkeakoulututkinto | Högskoleexamen	22	34	31	14	204

Bilagetabell 6.
Välfärdsområdesvalet borde ha flyttats så att alla som ville skulle ha haft möjlighet att rösta

Vastaajan koulutus | Utbildningsnivå	Täysin samaa mieltä | Helt av samma åsikt (%)	Jokseenkin samaa mieltä | Delvis av samma åsikt (%)	Jokseenkin eri mieltä | Delvis av annan åsikt (%)	Täysin eri mieltä | Helt av annan åsikt (%)	(n)
Kaikki | Alla	7	10	30	52	971
Perusaste | Grundnivå	9	13	30	48	226
Keskiaste | Mellannivå	6	9	33	52	432
Opistoaste | Institutsnivå	3	14	30	53	89
Korkeakoulututkinto | Högskoleexamen	5	9	27	59	216

Bilagetabell 7.
Det borde ha varit möjligt att poströsta i välfärdsområdesvalet

Vastaajan sukupuoli Respondentens kön	Täysin samaa mieltä | Helt av samma åsikt (%)	Jokseenkin samaa mieltä | Delvis av samma åsikt (%)	Jokseenkin eri mieltä | Delvis av annan åsikt (%)	Täysin eri mieltä | Helt av annan åsikt (%)	(n)
Kaikki | Alla	22	34	24	21	956
Mies | Man	22	38	20	20	467
Nainen | Kvinna	21	30	27	22	476
Muu/En halua sanoa | Övrigt/Vill inte ange	Vastausmäärä riittämätön päätelmien tekemiseen | Antalet svar räcker inte för att dra slutsatser	Vastausmäärä riittämätön päätelmien tekemiseen | Antalet svar räcker inte för att dra slutsatser	Vastausmäärä riittämätön päätelmien tekemiseen | Antalet svar räcker inte för att dra slutsatser	Vastausmäärä riittämätön päätelmien tekemiseen | Antalet svar räcker inte för att dra slutsatser	4