2023:7 Väljarrörlighet mellan 2019 och 2023 års riksdagsval | Ladda ned som PDF

Ökad väljarrörlighet

En ansenlig andel av väljarna rör sig mellan olika partier från ett val till ett annat eller växlar mellan sofflocket och valurnan. Under de senaste sju decennierna har väljarrörligheten i de flesta etablerade demokratier ökat, vilket fått stor uppmärksamhet i val- och väljarforskningen (Borg, 2012; Crewe &  Denver, 1985; Dalton m.fl., 2022; Dejaeghere & Dassonneville, 2017). Att väljarrörligheten ökat sedan 1950- och 60-talen beror på många faktorer. En viktig förklaring är att kopplingen mellan människors sociala grupptillhörighet och val av parti är svagare idag (Ford & Jennings, 2020). Generellt sett är de känslomässiga psykologiska banden (partiidentifikation) mellan väljare och partier inte längre lika starka i och med en tilltagande individualisering bland människor överlag och i det politiska engagemanget (Holmberg & Oscarsson, 2020). Dessutom har det ideologiska landskapet förändrats och antalet ideologiskt närstående grannpartier har ökat, vilket i sin tur sänkt tröskeln för att byta parti (Oscarsson, 2020). I och med att väljarna är mer individualiserade, självständiga och ombytliga har det stora konsekvenser för partierna som helt enkelt inte kan räkna med att en stor andel av deras väljare är vaneröstare som per automatik stöder dem val efter val.

Syftet i denna valglimt är, för det första, att få en uppfattning om hur stora väljarströmmarna var i senaste riksdagsvalet genom att jämföra hur väljarna röstade vid 2019 och 2023 års riksdagsval. För det andra är meningen att mer detaljerat kartlägga vilka partier som i högre grad lyckades behålla sina väljare från år 2019 och vilka partier som lyckades attrahera väljare från andra partier.

Partilojalitet och väljarrörlighet i 2023 år riksdagsval

I figur 1 presenteras rörligheten i den finländska väljarkåren mellan valen 2019 och 2023. Framförallt vill vi följa väljarnas rörelser mellan partierna, men också hur trafiken mellan soffan och valurnan såg ut. Lojala partiväljare avser de medborgare som i valundersökningen uppgav att de röstade på samma parti i bägge riksdagsvalen. Partibytare röstade på två olika partier. Mobiliserade väljare gick från att avstå från att rösta 2019 till att rösta på ett parti 2023. Demobiliserade väljare röstade 2019 men avstod från att rösta 2023. Passiva avstod från att rösta vid båda riksdagsvalen. Data är viktade för såväl olika svarsandel i olika sociodemografiska grupper som för valdeltagande.

I figuren framgår att 50 procent röstade på samma parti både 2019 och 2023, medan 22 procent röstade på två olika partier. I det undersökta urvalet utgjordes de återstående 28 procenten av dem som gått från att avstå till att rösta, från att rösta till att avstå samt dem som avstått från att rösta i båda valen. Antalen partilojala är ungefär 2,3 större än andelen partibytare. Dessa siffror är på inget sätt exceptionella jämfört med tidigare undersökningar; förvisso högre än i början på 2000-talet men lägre än 2011 då många väljare gick över till Sannfinländarna eller antingen mobiliserades eller passiviserades (Isotalo m.fl. 2023). I ett jämförande perspektiv kan vi notera att i ett normalt demokratiskt val i etablerade demokratier kan vi förvänta oss att den rörliga andelen av väljarkåren ligger mellan 10 och 30 procent (Dejaeghere & Dassoneville, 2017).

Tabell 1. Partival i riksdagsvalet 2023 efter röstning i föregående riksdagsval (%)

Källa: Riksdagsvalundersökning 2023, Finlands nationella valforskningskonsortium (FNES)

Vart rörde sig 2019 års väljare 2023?

Härnäst följer en närmare granskning av hur väljarna rört sig mellan partierna. I bytarmatrisen i tabell 1 framgår hur väljare som röstade på ett visst parti eller avstod från att rösta år 2019 betedde sig fyra år senare. Procentandelarna presenteras per rad, och därmed är radsumman 100 procent. Mellan 60 och 72 procent av de som röstade för Samlingspartiet, Sannfinländarna, Socialdemokraterna, Centern, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna år 2019 förblev lojala mot sina partier år 2023. Dessa siffror är typiska eftersom varje parti förlorar en betydande andel väljare till andra partier i varje val. Partierna kompenserar dock för detta genom att attrahera anhängare från andra partier eller genom att mobilisera väljare som tidigare avstått från att rösta. Andra partier förlorade desto fler väljare, delvis på grund av en mer utbredd strategisk röstning än tidigare. Noterbart är att endast 36 procent av dem som uppgav att de fyra år tidigare röstade på Gröna förbundet gjorde likadant år 2023. 19 procent av 2019 års gröna väljare bytte till Socialdemokraterna, 27 procent föredrog andra partier, framför allt Samlingspartiet och Vänsterförbundet, och 18 procent valde att avstå från att rösta. I fråga om Vänsterförbundet var sex av tio väljare lojala, medan en av sex bytte till SDP år 2023. När det gäller andra partiers förluster kan vi notera att Samlingspartiet och Sannfinländarna bytte väljare med varandra eller lyckades locka över väljare från SDP och Centern. Avslutningsvis ser vi att av dem som avstod från att rösta år 2019 anslöt sig en något större andel till Sannfinländarna, nästan en av tio, men skillnaderna är små mellan de sex största partierna.

Avslutning

Jämfört med några decennier sedan är graden av väljarrörlighet i Finland i dag högre. Under 2010-talet och vid senaste val har väljarrörligheten legat ungefär på samma nivå, men som det konstaterades sker fluktuationer såsom 2011 då väljarna var något mer rörliga. Det är helt normalt i en etablerad demokrati att en stor andel av väljarna byter från ett parti till ett annat eller blir tillfälligt passiva. Fördelen med att partier har stora grupper av lojala väljare är tvivelsutan att det skapar stabilitet och förutsägbarhet. Nackdelen är att utsikterna till ansvarsutkrävning minskar. Väljarna bör kunna utkräva ansvar och byta ut eliterna vid makten då de är missnöjda med den allmänpolitiska utvecklingen eller med ekonomin. När väljarkåren har en större andel rörliga väljare ökar sannolikheten för effektivt ansvarsutkrävande (Bengtsson 2004). Denna sammanställning har visat att kring en fjärdedel av väljarna byter parti eller mobiliseras att rösta.

Även om det finns relativt stor väljarrörlighet bör man också komma ihåg att partierna både förlorar gamla väljare och vinner nya väljare i varje val. Om man räknar ihop partiernas nettovinster och nettoförluster leder det ändå till att många av partibytena tar ut varandra. Faktum är att om man enbart fokuserar på partiernas slutliga röstetal så tenderar förändringarna på partisystemnivå vara relativt små. Jämfört med övriga Västeuropa har Finland haft ett av de mest stabila partisystemen från 1950 och framåt (Söderlund 2020). Också under 2010-talet har den aggregerade rörligheten varit låg i Finland. Trots ett relativt stabilt partisystem är ändå marginalerna små och regeringsskiften sker kontinuerligt, även om vissa partier kan sitta i regeringen under flera mandatperioder i rad

Peter Söderlund, Åbo Akademi, peter.soderlund@abo.fi

Källförteckning

Borg, S. (2012). Valitsijoiden liikkuvuus eduskuntavaaleissa 2007–2011. Teoksessa S. Borg (toim.), Muutosvaalit 2011. Oikeusministeriö, s. 126–138.

Bengtsson, Å. (2004). Utkräver väljarna ansvar? En studie av ekonomins betydelse för regeringars valframgångar. Teoksessa Å. Bengtsson & K. Grönlund (toim.), Partier och ansvar. SNS Förlag, s. 154–174.

Crewe, I., & Denver, D. (1985). Electoral change in western democracies: patterns and sources of electoral Volatility. Croom Helm.

Dalton, R.J., McAllister, I., & Wattenberg, M. P. (2002). The consequences of partisan dealignment. Teoksessa R. J. Dalton & M. P. Wattenberg (toim.), Parties without partisans: political change in advanced industrial democracies (s. 37–63). Oxford University Press. https://doi.org/10.1093/0199253099.003.0003

Dejaeghere, Y., & Dassonneville, R. (2017). A comparative investigation into the effects of party-system variables on party switching using individual-level data. Party Politics, 23(2), 110–223. https://doi.org/10.1177/1354068815576294

Ford, R., & Jennings, W. (2020). The changing cleavage politics of Western Europe. Annual Review of Political Science, 23, 295–314. https://doi.org/10.1146/annurev-polisci-052217-104957

Holmberg, S., & Oscarsson, H. (2020). Party identification: down but not out. Teoksessa H. Oscarsson & S. Holmberg (toim.), Research handbook on political partisanship (s. 14–29). Edward Elgar Publishing.

Isotalo, V., Helimäki, T., von Schoultz, Å., & Söderlund, P. (2023). Den finländska väljaren 2003-2023. Vaalivälähdykset 2023:13 [Valglimtar 2023:13]. Suomen vaalitutkimuskonsortio [Finlands valforskningskonsortium].

Oscarsson, H. (2020). Flytande väljare. Institutionen för statsvetenskap, Göteborgs universitet.

Söderlund, P. (2020). Electoral volatility: Finland in a comparative perspective. Teoksessa K. Grönlund & H. Wass (toim.), Poliittisen osallistumisen eriytyminen – Eduskuntavaalitutkimus 2015 (s. 461–476). Oikeusministeriö.