2023:4 Ideologisk polarisering i Finland 2003–2019 | Ladda ned som PDF
Finns det ideologisk polarisering i den Finländska väljarkåren? Med ideologisk polarisering avser man väljarnas värde- och åsiktsbaserade avstånd från varandra. Detta avstånd kan mätas på både den sociokulturella (vänster–höger) och den sociokulturella (GAL–TAN*) dimensionen. (* GAL står för ”gröna, alternativa och libertära värderingar” medan TAN står för ”traditionella, auktoritära och nationalistiska värderingar”.)
Socioekonomiska attityder mäts genom att väljarna ombes att placera sig själva på vänster–högerdimensionen enligt skalan 0–10. Placeringen på den sociokulturella dimensionen bestäms utifrån en sammanslagning av ett flertal olika värderingspåståenden. Källa: Riksdagsvalsundersökningarna 2003, 2007, 2011, 2015, 2019.
De mest märkbara förändringarna har varit Vänsterförbundets väljares förflyttning i riktning mot vänstersidan och ökad värdeliberalism (GAL) sant de sannfinländska väljarnas förflyttning i motsatt riktning mot höger och mot ökade värdekonservatism (TAN). Bland de andra partiernas väljare har förflyttningarna varit måttligare.
Även om det skett märkbara värderingsförändringar bland partiernas väljare så har medelvärdet för hela väljarkåren hållits relativt stabilt.
I figur 2 presenteras väljarnas genomsnittliga avstånd från värdeskalornas mittpunkt (värdet 5). På vänster–högerdimensionen har det genomsnittliga avståndet ökat en aning. Denna ökning skedde dock endast i anslutning till valet 2019. På den sociokulturella dimensionen har värderingarna inte rört sig nämnvärt bort från mitten.
Även om väljarnas positioner på värderingskartan förändras så finns det alltså inget som tyder på omfattande ideologisk polarisering i Finland.
Relaterade publikationer
Isotalo, Veikko, von Schoultz, Åsa ja Söderlund, Peter. 2020. Polarisoituuko politiikka Suomessa? Puolueiden äänestäjäkuntien arvosiirtymät 2003–2019. Teoksessa Sami Borg, Elina Kestilä-Kekkonen ja Hanna Wass (toim.), Politiikan Ilmastonmuutos. Eduskuntavaalitutkimus 2019. Helsinki: Oikeusministeriö, 288–306. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-259-838-7
