Partival i olika demografiska grupper

2023:9 Partival i olika demografiska grupper | Ladda ned som PDF

Partival i olika demografiska grupper

Genom att undersöka olika partiers väljarkårer utifrån deras demografiska profiler kan vi skapa förståelse både för röstningsbeteende och partierna själva. Grundtanken är att väljarnas sociala och demografiska bakgrundsfaktorer, såsom kön, ålder och utbildning, är kopplade till partival, eftersom olika sociala och demografiska grupper delar gemensamma intressen som olika partier representeras och driver. Alla partier har traditionella kärnanhängare i olika samhällsgrupper. Vänsterpartierna stöds oftast av arbetarklassväljare, högerpartierna av högutbildade och De Gröna av unga väljare.

Även om sambanden mellan demografiska bakgrundsfaktorer och partival är starka, är de inte absoluta eller oföränderliga. I denna översikt rapporteras partiernas stöd enligt kön, ålder och utbildning i data från riksdagsvalundersökningen 2023 och jämförs med den föregående undersökningen från riksdagsvalet 2019 [1].  Dessa tre faktorer har inkluderats i översikten eftersom tidigare forskning tyder på att de är starkt förknippade med partival i Finland. I en bredare analys skulle det naturligtvis finnas andra bakgrundsfaktorer med.

([1] Jämförelsen med 2019 baserar sig på FNES-2019 undersökningen, och använder sig delvis av Suuronen m.fl. (2020).)

Tabell 1. Partival och kön i riksdagsval 2023 och 2019 (%)

Källa: Riksdagsvalundersökning 2023, Finlands nationella valforskningskonsortium (FNES)

Partival och kön

De könsskillnader som rör partival verkar ha blivit tydligare under de senaste åren i många västländer. Män röstar oftare än kvinnor för högerpopulistiska partier, medan kvinnor å andra sidan i högre grad röstar på gröna eller vänsterinriktade partier (t.ex. Coffé, 2018). Könsskillnaden förklaras oftast med kvinnors arbetsmarknadsposition, där arbetet inom den offentliga sektorn betonas, vilket gör dem mindre mottagliga för effekterna av invandring än män. Samtidigt stöder kvinnor ofta investeringar i den offentliga sektorn, vilket är ett typiskt mål för vänsterpartierna (t.ex. Spierings & Zaslove, 2017).

Tabell 1 visar med hjälp av data från FNES 2023-enkäten hur stor procentandel av män och kvinnor som angav att de röstade på varje parti. Förändringen från FNES 2019-enkäten presenteras i procentenheter. Av kvinnorna angav 43 procent att de röstade på antingen De gröna eller två vänsterpartier (VF, SDP), medan motsvarande siffra för män var 29 procent. Å andra sidan uppgav så många som 53 procent av männen att de röstade på ett av de två stora partierna i den nuvarande regeringen, Samlingspartiet eller Sannfinländarna, medan kvinnornas andel var 34 procent. Det är dock värt att notera att andelen män som röstade på Sannfinländarna har förblivit nästan oförändrad sedan 2019, medan den har ökat med 5 procentenheter för kvinnor, vilket är en betydande ökning. Stödet för De gröna bland kvinnor sjönk med hela 9 procentenheter jämfört med 2019. En ökning på 5 procentenheter för SDP bland kvinnor kan indikera en övergång från att vara De gröna-väljare till SDP-väljare. Sammantaget följer observationerna de iakttagelser som har gjorts i västliga demokratier under de senaste årtiondena om den könsrelaterade klyftan som löper mellan kvinnors stöd för vänster- och gröna partier och männens stöd för högerpartier.

Tabell 2. Partival och ålder (%)

Källa: Riksdagsvalundersökning 2023, Finlands nationella valforskningskonsortium (FNES)

Partival och ålder

Det är känt att människor i olika åldrar ofta röstar på olika partier. Fenomenet har flera olika orsaker som är svåra att fastställa. Å ena sidan kan det handla om så kallad livscykeleffekt, det vill säga att människors politiska värderingar och attityder förändras med livssituationen och ålder, och därmed kan också partival ändras med stigande ålder (till exempel Peterson m.fl., 2020). Å andra sidan kan det handla om kohorteffekter eller generationspåverkan. I sådana fall förklaras skillnaderna i partival och ålder av olikheter i nyckelupplevelser i politisk socialisation under ungdomsåren. De frågor som var viktiga och aktuella vid övergången till vuxenlivet och i tidig vuxenålder kommer sannolikt att prägla det politiska beteendet genom hela livet (t.ex. Wagner & Kritzinger, 2012).

Även om det inte är möjligt att analysera livscykel- eller generationspåverkningar med FNES-materialet kan det fortfarande användas för att granska åldersskillnader. Tabell 2 visar att majoriteten av de som röstade på De Gröna och Vänsterförbundet är unga eller i nedre medelåldern, medan Socialdemokraterna och Centern främst har fått röster från äldre åldersgrupper. Särskilt inriktningen mot unga väljare hos De Gröna kan tolkas genom generationserfarenhet eftersom miljöfrågor har blivit en politisk fråga först under de senaste decennierna. De huvudsakliga regeringspartierna Samlingspartiet och Sannfinländarna har å andra sidan fått stöd från alla åldersgrupper, förutom gruppen över 65 år där det finns relativt få Sannfinländska väljare. Det verkar dock som om det är just i denna åldersgrupp som Sannfinländarna har ökat sitt stöd relativt mycket jämfört med 2019. Samlingspartiets stöd ökade tydligast bland väljare i medelåldern. De Grönas stöd minskade bland väljarna i alla åldersgrupper, inklusive deras kärnväljargrupp, unga väljare.

Även om det finns skillnader i partival mellan åldersgrupperna är de inte entydiga. I de yngre åldersgrupperna stöds både högerpartierna i regeringen (Samlingspartiet och Sannfinländarna) och de vänsterinriktade partierna Vänsterförbundet och De Gröna kraftigt. Det verkar som om väljarkåren är delvis uppdelad också inom åldersgrupperna, inte bara mellan dem.

Tabell 3. Partival och utbildning (%)

Källa: Riksdagsvalundersökning 2023, Finlands nationella valforskningskonsortium (FNES)

Partival och utbildning

Utbildningsnivån är starkt kopplad till bakgrund och uppväxtmiljö och omfattar en mängd olika faktorer som är relaterade till individens socioekonomiska ställning (Gidengil m.fl., 2019). Utbildningsnivån reflekterar också viktiga samhällsdelningslinjer och många forskare har sedan början av 2000-talet betonat dess betydelse som en förklarande faktor för röstbeteende (t.ex. Stubager, 2009). Väljare med låg utbildningsnivå upplever ofta att de tillhör de globaliseringens ”förlorare” och att deras position på arbetsmarknaden är hotad i västländerna (t.ex. Kriesi m.fl., 2008). Dessa väljare stöder ofta högerpopulistiska partier. De högutbildade som känner sig trygga, ”vinnarna” i globaliseringen, röstar vanligtvis på partier som fokuserar på miljön och andra frågor som är relevanta för det postmoderna samhället.

När det gäller utbildningsskillnader speglar partivalet till viss del dessa förutfattade förväntningar. Sannfinländarnas stöd bland de med endast grundutbildning och De Grönas stöd bland högskoleutbildade är de tydligaste tecknen på utbildning som en manifestation av samhällelig uppdelning. Vänsterförbundet får jämnt stöd från alla utbildningsnivåer. Jämfört med 2019 ökade Samlingspartiets stöd betydligt på alla utbildningsnivåer utom på grundnivå. Det här kan också förstås utifrån en globaliseringsram där väljarna ser Samlingspartiet som företrädare för högutbildades intressen. Bland universitets- och högskoleutbildade ökade stödet för Samlingspartiet särskilt mycket, med hela 11 och 16 procentenheter. Å andra sidan förlorade De Gröna och Vänsterförbundet stöd, särskilt bland högutbildade. Socialdemokraterna klarade sig bättre i de högsta utbildningsklasserna, vilket möjligen är ett resultat av taktikröstning.

Avslutning

I riksdagsvalet 2023 är många tidigare kända fenomen synliga. I Finland, liksom i många andra länder, finns en tydlig könsrelaterad skillnad i partival. Röster på De Gröna och vänsterpartierna kommer framför allt från kvinnor, medan högerpartierna får sina röster främst från män. Det verkar emellertid som om en större andel kvinnor röstade på Samlingspartiet och Sannfinländarna jämfört med tidigare. Tolkat utifrån regerings-oppositions-dynamiken är det emellertid uppenbart att regeringsmakten i valet 2023 gick över från partier som främst stöds av kvinnor till partier som vanligtvis stöds av manliga väljare. När det gäller åldersgrupper är det dock inte en lika tydlig skillnad mellan regeringen och oppositionen, eller mellan vänster och höger. Det finns minst lika stora skillnader inom åldersgrupperna som det finns mellan dem. I vilket fall som helst är De Grönas och Vänsterförbundets väljare ofta unga, medan de som röstar på SDP och Centern oftast är i övre medelåldern eller pensionärer. Det verkar som om den politiska agendan hos vänstern och De Gröna särskilt tilltalar unga som byggt sin identitet i det postmoderna samhället. Den postmoderna samhällsutvecklingen tros även påverka utbildningsskillnaderna. De högutbildade som är självsäkra kring sin ställning och framtid röstar relativt sällan på Sannfinländarna, vars politik i stället attraherar lågutbildade delar av befolkningen som är oroade över sina livsvillkor (se även Im et al., 2022). Jämfört med 2019 verkar Samlingspartiet ha fått större stöd särskilt från högutbildade väljare.

Lauri Rapeli, Åbo Akademi, lauri.rapeli@abo.fi

Källförteckning

Coffé, H. (2018). Gender and the radical right. Teoksessa J. Rydgren (toim.), The Oxford Handbook of the Radical Right (s. 200–211). Oxford University Press. https://doi.org/10.1093/oxfordhb/9780190274559.013.10

Gidengil, E., Tarkiainen, L., Wass, H., & Martikainen, P. (2019). Turnout and education: Is education proxying for pre-adult experiences within the family? Political Science Research and Methods, 7(2), 349–365. https://doi.org/10.1017/psrm.2017.32

Im, Z., Wass, H., Kantola, A., & Kauppinen, T. (2023). With status decline in sight, voters turn radical right: How do experience and expectation of status decline shape electoral behaviour? European Political Science Review, 15(1), 116–135. https://doi.org/10.1017/S1755773922000406

Kriesi, H., Grande, E., Lachat, R., Dolezal, M., Bornschier, S., & Frey, T. (2008). West European Politics in the Age of Globalization. Cambridge University Press. https://doi.org/10.1017/CBO9780511790720

Peterson, J., Smith, K., & Hibbing, J. (2020). Do People Really Become More Conservative as They Age? The Journal of Politics, 82(2), 600–611. https://doi.org/10.1086/706889

Spierings, N., & Zaslove, A. (2017). Gender, populist attitudes, and voting: explaining the gender gap in voting for populist radical right and populist radical left parties. West European Politics, 40(4), 821–847. https://doi.org/10.1080/01402382.2017.1287448

Stubager, R. (2009). Education‐based group identity and consciousness in the authoritarian‐ libertarian value conflict. European Journal of Political Research, 48(2), 204–233. https://doi.org/10.1111/j.1475-6765.2008.00834.x

Suuronen, A., Grönlund, K., & Siren, R., (2020). Puolueiden äänestäjät. Teoksessa S. Borg, E. Kestilä-Kekkonen & H. Wass (toim.), Politiikan ilmastonmuutos: Eduskuntavaalitutkimus 2019 (s. 260–287). Oikeusministeriö.

Wagner, M., & Kritzinger, S. (2012). Ideological dimensions and vote choice: Age group differences in Austria. Electoral Studies, 31(2), 285–296. https://doi.org/10.1016/j.electstud.2011.11.008