2023:11 Regeringspartiernas ideologiska kongruens | Ladda ned som PDF
Regeringspartiernas ideologiska kongruens
Ideologiskt kongruens betyder likheter i värderingar och attityder. I denna valglimt fokuseras på skillnader och likheter i ideologi och sakfrågor bland väljare som röstade på regeringspartierna (Samlingspartiet, Sannfinländarna, Kristdemokraterna och SFP) i riksdagsvalet 2023. Syftet med valglimten är att undersöka om regeringspartiernas väljarkårer är lika i sina värderingar. Att studera värderingskohesionen är viktigt eftersom värdekonflikter inom partiernas väljarbas kan påverka regeringens funktionalitet. En regering med internt olikartade värderingar kan ha svårt att driva politik som samtidigt tjänar alla regeringspartiernas intressen. Dessutom bör man beakta att det kan finnas betydande interna skillnader inom partiernas väljarbas. I denna valglimt fokuserar vi enbart på det senaste riksdagsvalet 2023. En längre tidsgranskning av partiernas väljares värdeförändringar har utförts av Isotalo, Söderlund och von Schoultz (2020).
Figur 1. Partiernas väljares ideologiska självplacering på skalorna vänster–höger och liberal–konservativ
Källa: Riksdagsvalundersökning 2023, Finlands nationella valforskningskonsortium (FNES)
Regeringspartiernas värdegrund
I figur 1 presenteras de åtta riksdagspartiernas väljares självplacering på axlarna vänster–höger och liberal–konservativ. I den vänstra figuren betyder noll mest till vänster och tio mest till höger. I den högra figuren betyder noll mest liberal och tio mest konservativ.
Bland regeringspartierna är Samlingspartiet det mest högerorienterade, med en genomsnittlig placering för partiets väljare på 7,88 (95 % konfidensintervall: 7,77–7,99) på vänster–höger-skalan [1]. Näst mest högerorienterade är Sannfinländarna med en medelplacering på 7,34 (7,18–7,51), och tredje mest högerorienterade är Kristdemokraterna med en placering på 7,01 (6,68–7,34). Det minst högerorienterade regeringspartiet är Svenska folkpartiet (SFP) med en medelplacering på 6,26 (6,09–6,43). Bland oppositionspartierna är Centern mer högerorienterat än SFP. SFP:s väljarbas inkluderar även väljare med en center-vänsterorientering. För Sannfinländarnas och Kristdemokraternas väljare har det skett en rörelse högerut om man jämför med siffrorna från 2019 (se Isotalo m.fl., 2020).
På axeln liberal–konservativ är regeringspartierna, med undantag av Svenska folkpartiet (SFP), placerade på den konservativa sidan. Medelvärdet för SFP:s väljare är 4,30 (4,11–4,49) [2]. Det bör dock noteras att det också finns en grupp måttligt konservativa väljare bland SFP:s anhängare. Samlingspartiets väljare har en medelplacering på 5,59 (5,40–5,77). I Samlingspartiets fall döljer en granskning av enbart medelvärdet den variation som finns bland partiets väljarkår på denna dimension. Sannfinländarnas väljare har i genomsnitt en placering på 6,53 (6,33–6,72), medan Kristdemokraternas väljare är de mest konservativa med en placering på 7,38 (3,06–7,70). Bland oppositionspartierna står Centern i fråga om liberal–konservativa värderingar närmare regeringspartierna, medan SFP är närmare de vänsterorienterade oppositionspartierna.
Figur 2. Fördelningen av väljare på skalorna vänster–höger och liberal–konservativ, samt partiernas stöd enligt ideologisk position.
Källa: Riksdagsvalundersökning 2023, Finlands nationella valforskningskonsortium (FNES)
Valet vanns av högern
I figur 2 presenteras de finländska väljarnas fördelning på de ideologiska skalorna vänster–höger och liberal–konservativ. De övre delarna av figuren visar den totala fördelningen av väljare. Medelvärdet för alla väljare på vänster–höger-skalan är 5,92 (5,82–6,01, n=7002). En högerinriktning bland väljarkåren återspeglas också av att den högsta toppen i fördelningen ligger nära värdet åtta, vilket är ovanligt jämfört med tidigare år då majoriteten av väljare vanligtvis har legat nära mitten av skalan. Samlingspartiet och Sannfinländarna fick sin största andel av rösterna från starkt högerinriktade väljare. Bland Samlingspartiets väljare placerade sig endast 6 procent i den politiska mitten eller på vänsterkanten, medan de övriga 94 procenten placerade sig till höger. Sannfinländarnas väljare hade 16 procent av sina väljare som placerade sig på vänsterkanten eller i mitten, Kristdemokraterna hade en femtedel, och Svenska folkpartiet (SFP) hade en tredjedel.
På den liberal–konservativa skalan är medelvärdet för väljarna 4,92 (4,82–5,01, n=6516). Fördelningen har tre toppar som ligger vid värdena tre, fem och sju. Det finns fler väljare som placerar sig åt det liberala hållet än åt det konservativa hållet. Bland regeringspartierna hade Samlingspartiet det jämnaste stödet bland liberaler och konservativa, där konservativa väljare utgjorde lite mer än hälften (54 procent) av stödet, medan de återstående rösterna kom från liberala väljare eller den ideologiska mitten. Kristdemokraterna fick den högsta andelen röster från konservativa väljare (78 procent), medan konservativa väljare stod för 67 procent av Sannfinländarnas röststöd. SFP skiljer sig från de andra regeringspartierna genom att bara få 29 procent av sitt stöd från konservativa väljare.
Om vi tittar på regeringspartiernas röstandelar i olika positioner på den liberal–konservativa skalan ser vi att stödet för regeringspartierna ökar med väljarnas konservatism. I mitten av värdeskalan för ideologi utgör regeringspartierna nästan hälften av rösterna, medan de får tre fjärdedelar av rösterna vid värdet åtta.
Figur 3. Partiernas väljares inställning till enskilda politiska frågor (0=mycket dåligt förslag, 10=mycket bra förslag).
Källa: Riksdagsvalundersökning 2023, Finlands nationella valforskningskonsortium (FNES)
Inställningen till invandring och sexuella minoriteter delar regeringen
I figur 3 presenteras åtta riksdagspartiers väljares inställning till påståenden inom fyra politiska teman. Dessa fyra teman är ekonomi, invandring, ojämlikhet samt klimat och miljö. Respondenterna ombads ta ställning till påståendena på en skala från 0 till 10, där 0 innebär att förslaget är mycket dåligt och 10 innebär att förslaget är mycket bra.
När det gäller ekonomiska påståenden finns det en viss variation inom regeringspartierna. Att minska storleken på den offentliga sektorn sågs något positivt av Samlingspartiets väljare (6,24 [6,02–6,46]). Kristdemokraternas och SFP:s väljare såg varken förslaget som bra eller dåligt, eftersom deras medelvärden ligger nära mitten av skalan. Sannfinländarnas genomsnittliga inställning ligger mellan Samlingspartiet och de andra regeringspartierna, vilket indikerar en ganska måttlig preferens för att minska den offentliga sektorn. Samma preferensordning mellan partierna gäller också för de andra ekonomiska förslagen. Både Samlingspartiets och Sannfinländarnas väljare har en större benägenhet att stödja sänkta skatter och att undvika skuldsättning, medan SFP:s och Kristdemokraternas väljare är mer återhållsamma.
När det gäller inställningen till invandring skiljer sig Sannfinländarnas väljare från de andra regeringspartierna. SFP:s väljare är de mest öppna för mångkultur och tolerans i fråga om invandring med ett genomsnittligt stöd på 7,81 (7,57–8,04), medan Sannfinländarnas väljare var något emot förslaget med ett medelvärde på 4,10 (3,83–4,37). Inget av regeringspartierna förespråkar dock en betydligt ökad invandring, eftersom tre regeringspartier har en neutral inställning till förslaget, medan Sannfinländarnas väljare ser det som en dålig idé med ett medelvärde på 1,89 (1,68–2,10).
Inställningen till ojämlikhet mättes med två påståenden, ett om att främja kvinnors ställning och ett om att främja rättigheterna för köns- och sexuella minoriteter. Alla partier stöder främjandet av jämställdhet för kvinnor, även om stödet är högre bland oppositionspartiernas väljare än bland regeringspartiernas väljare. De mest påtagliga skillnaderna inom regeringen finns när det gäller att främja rättigheterna för köns- och sexuella minoriteter. SFP:s väljare stöder detta med ett medelvärde på 6,75 (6,40–7,10), medan Samlingspartiets medelvärde ligger något över mitten av skalan (5,61 [5,34–5,87]). Sannfinländarnas (3,51 [3,21–3,80]) och Kristdemokraternas (3,28 [2,83–3,73]) väljare tydligt motsätter sig detta förslag.
När det kommer till klimat och miljö finns det också skillnader bland regeringspartiernas väljare. SFP:s väljare visar en viss benägenhet att vilja investera mer i att bekämpa klimatförändringar (6,10 [5,77–6,45]), medan Sannfinländarnas väljare är emot detta (3,07 [2,79–3,35]).
Avslutning
Ideologisk högerorientering är en gemensam faktor bland väljarna för regeringspartierna. Regeringspartiernas väljarkår har distinkt högerinriktade värderingar. Den största förändringen har skett bland Sannfinländarnas anhängare, av vilka endast en liten del placerar sig själva på den ideologiska vänster- eller mittenpositionen. Även Samlingspartiets framgång i valet berodde nästan uteslutande på röster från högerorienterade väljare, inte så mycket från den politiska mitten. Detta var möjligt på grund av förändringen i hela väljarkårens värderingar. En allt större del av väljarkåren placerar sig nu längre till höger än i den politiska mitten.
Med tanke på regeringspartiernas väljares värderingar är det inte överraskande att det just i ekonomiska frågor är stor samstämmighet bland dessa väljare. Variation förekommer i socio-kulturella frågor, såsom invandring och attityden till sexuella minoriteter. I dessa frågor skiljer sig särskilt SFP:s och Sannfinländarnas väljares åsikter åt. Samma skillnader mellan regeringspartierna återfinns på den liberal–konservativa dimensionen. Alla regeringspartier är inte heller enhetliga på denna dimension, där särskilt Samlingspartiets väljare har en splittrad värderingsgrund. Regeringen kan därför stå inför utmaningar med att balansera mellan konservativa och liberala väljares intressen. Om den politik som regeringspartierna driver är alltför konservativ för deras liberala anhängare kan högerliberala väljare tvingas väga ekonomisk högerpolitik mot liberala värderingar.
Veikko Isotalo, Helsingin yliopisto | Helsingfors universitet, veikko.isotalo@helsinki.fi
Källförteckning
Isotalo, V., Söderlund, P., & von Schoultz, Å. (2020). Polarisoituuko politiikka Suomessa? Puolueiden äänestäjäkuntien arvosiirtymät 2003–2019. Teoksessa S. Borg, E. Kestilä-Kekkonen & H. Wass (toim.), Politiikan ilmastonmuutos (s. 288–306). Oikeusministeriö.
———–
[1] Vastaajien lukumäärä (vasemmisto–oikeisto-ulottuvuus) puolueittain: KD = 315, KESK = 551, KOK = 1113, PS = 667, RKP = 2013, SDP = 1189, VAS = 409, VIHR = 442. | Antalet respondenter (på dimensionen vänster-höger) per parti: KD = 315, C = 551, Saml = 1113, Sannf = 667, SFP = 2013, SDP = 1189, VF = 409, Gröna = 442.
[2] Vastaajien lukumäärä (liberaali–konservatiivi-ulottuvuus) puolueittain: KD = 315, KESK = 499, KOK = 1048, PS = 594, RKP = 1888, SDP = 1084, VAS = 377, VIHR = 436. | Antalet respondenter (på dimensionen liberal-konservativ) per parti: KD = 315, C = 499, Saml = 1048, Sannf = 594, SFP = 1888, SDP = 1084, VF = 377, Gröna = 436.
